Josefine NYC

Sen gick vi in i salen och jag ställde mig på andra raden, vi var såå mycket folk. Sen körde hon bästa uppvärmningen, den var så effektiv! Bara typ en kvart men det var jobbigt ändå kan jag lova, brände som aldrig förr. Sen drog hon igång med att visa koreografin och hennes assistent var så galet bra! Gjorde allt helt perfekt, så stod vi där och knödde när vi försökte lära oss koreografin, tänkte först att detta går aldrig, är alldeles för svårt med snurrar dit och hit massa benlyft men sen så blev vi indelade i grupper och då kändes det direkt superbra!! Vet inte hur men det gick faktiskt.

Så vi dansade för ungefär 45minuter, så underbart, körde grupp för grupp och när alla hade kört så valde hon ut några som fick vissa själva eller två och två, SÅ OTROLIGA DANSARE!! Allt såg så lätt ut och när de körde två och två improviserade dem och dansade verkligen tillsammans, var så himla fint! Och dansen var till Non, je ne regrette rien. Hej känslor! 

Var verkligen så känslosamt, allt bara kom över mig och att få dansa hennes koreografi, det var sån härlig stämning i klassen, ingen dömde eller brydde sig om man satte stegen perfekt utan det var så mycket mer om att uttrycka sig individuellt. Så inspirerande! Efter klassen tackade hon alla och tog oss i hand sen fick snabbt ta kort med henne för hon skulle iväg. 

Direkt efter kortet var taget kom tårarna, haha var så lycklig! Vi gick ut från skolan och jag bara fortsatte gråta, var så överväldigad. När vi går ut så kommer Sonya och hennes gäng samtidigt för det tog hissen, då kramar assistenten mig för att jag gråter och säger its okay, I cry all the time. Jag säger typ att hon var amazing och så kramar hon mig igen två gånger, såå snäll och ödmjuk! Sen när vi går så ser Sonya att jag gråter och säger typ oh no, don't cry och är supersöt och jag snyftar tillbaka I'm just so happy och då gör hon en slängkyss mot mig! Trodde jag skulle dö, allt var så overkligt och underbart, allt jag önskade att det skulle vara.